KAMTJATKA2019 - En liten stuga i ett eget universum

En liten stuga. Byggd av någon som tänkt till. Så att den fungerar utan el och vatten. Även när det är 30-40 minus. En vedeldad spis som värmer. Vatten hämtas från sjön. På vedspisen en enorm kastrull som fylls på mellan varven och hålls varmt av elden. Därifrån tas varmt som blandas med kallt till en plastbehållare med kran över diskhon så att man kan diska. Ett gasolkök med två plattor. En kort stund på morgonen - och en längre på kvällen - värmer ett aggregat upp några element i stugan så att värmen hålls jämn och det inte blir kallt över natten. Och det ser också till att det som ligger i frysen inte tinar. När det är igång - morgon och kväll - lämnas också en rapport om läget liksom om vädret till nationalparkens säkerhetsansvarige via radio. (Det är inget kul att få tandvärk om vintern under en lång period av instabilt väder.... då kan man bli sittande i stugan.) Samtidigt som elverket går igång (men OM det inte funkar klarar man sig ändå) kan internet kopplas upp via satellit. Låååångsamt internet. Och DET, är nyttigt för en bortskämd västerlänning att vänja sig vid. Att inte ta för givet. Att allt bara funkar och att man hela tiden kan vara uppkopplad.


Jag kan känna att det är ganska skönt att inte vara tillgänglig. Att det kan gå 2-3 dagar utan att man har en aning om nyheter och det som sker i världen. Att bara vara. Göra det som måste göras. I lagom lugnt tempo. Ändå. Är tiden ”längre” här än hemma. Fast vatten ska hämtas. Spisen fyllas med ved. Mat som ska lagas. Ofta storkok som soppa. Skära. Steka. Koka. Och på kvällen blir det ibland bastu. Åhhhh jag älskar rysk banja. Igår kväll, efter tre dar utan dusch, körde Kostja igång banjan. Därinne tvättar man sig i själva varma delen av bastun och allt vatten rinner ut genom avlopp i golvet. Samtidigt kan man passa på att tvätta lite när det finns hett vatten. Rejält varmt och efteråt går man ut i kylan med rosiga kinder. Ser sig om. Och ibland ser man en betande björn. Går in. Tar en kopp tjaj - te - och klockan har ännu inte hunnit bli 8. Tiden. Kamtjatka. Livet.


(Nu finns ju som sagt också 16 sovplatser i två sovsalar för turister. I det stora huset på lodgen som också har ett kök. Där sover jag ibland och när värmen inte funkar sover jag på undervåningen hos Kostja och Lana. )


Idag har vi klippt gräs och rensat träspångarna. Fick bryta när ett vackert par småskrak - tror jag, får kolla m expertisen hemma - satt vackert intill lodgen. Men efter lunch sprack det upp så då gav vi oss ut till fots. Viltstigarna ska rensas snart inför säsongsstarten. Så det var dags för en första översyn efter dagar av dimma och regn. Rododendron hade börjat blomma fint ute på tundran. Jag filmade mest så därför blir det inte så mycket djurbilder. Men tre nära björnmöten blev det. (Å två på håll. ) Ett väldigt nära. Jag låg ner och fotade blommor när en dök upp på tundran bakom mig. Men Kostja och Lana hade förstås koll. När den såg att vi var tre stannade den och vädrade. Sen vek den av och försvann in i snåren en bit bort. Många frågar hur nära vi är. Och om det är farligt. Återkommer till det i nästa inlägg. Nu är det tedags. Pannan står på spisen och tjuter.


Ha det fint tills vi hörs igen!
/Lena






Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-